Rädda de konstnärliga utbildningarna på Wiks folkhögskola

10 juni 2020

Populära utbildningar och omtyckta lärare. Ändå ”pausas” de konstnärliga inriktningarna på Wiks folkhögskola. Men om man inte förmår eller vill driva en konstnärlig folkhögskola, varför då hålla kvar vid rodret? Det frågar sig föreningen Wiks vänner, som vill hjälpa till att driva utbildningarna vidare.

 

Med fem blågröna röster mot tre s- och v-röster, beslutade härom veckan Region Uppsalas kulturnämnd att ”pausa” de konstnärliga utbildningarna på Wiks folkhögskola.

Genomförs detta beslut slår det hårt mot regionens kulturliv, men det får också konsekvenser för återväxten nationellt. Med ett alexanderhugg lägger kulturnämnden ner en grundläggande del av länets kulturella ekosystem och möjligheten till återväxt. Ett beslut, som vad man än hävdar från politikernas håll, går rakt emot Region Uppsalas kulturplan för 2019-2022 och Riksdagens och regeringens rekommendationer om folkbildningens roll i Coronakrisen.

Ett samlat kulturliv på nationell nivå protesterar nu mot nedläggningen av utbildningarna: Teaterförbundet för scen och film, Författarförbundet, Dramatikerförbundet, Musikerförbundet och Konstnärernas Riksorganisation. Dessa organisationer vet hur viktiga Wiks estetiska utbildningar är för hela landets kulturliv, att det är lätt att rasera något men mycket svårare att bygga upp det igen. Vi talar om konstnärliga utbildningar som bedrivits på Wik i många decennier, en plats där otaliga kulturskapare börjat sin bana och många lagt grunden till fortsatta studier, på de konstnärliga högskolorna.

Så vad är egentligen problemet? En deltagarundersökning från Wiks estetiska linjer i december 2019 visar att deltagarna är mycket nöjda med utbildningen, men inte med ledningen. Deltagarnas enkätsvar visar att deras relation till lärarna är 9,7 på en 10-gradig skala, där tio är bäst, och att deras relation till rektorn är 1,9 på samma tiogradiga skala.

En arbetsmiljökonsult, som på regionens uppdrag jobbat med kollegiet och ledningen, skriver i sin rapport den 31 mars att lärarna är nöjda med sina arbetsuppgifter, med deltagarna och sina kollegor och att skolan idag fått tillbaka sin arbetsro, men att man har problem med ledningen.

Det som har skett är att regionens tjänstemän och de ansvariga politikerna har misslyckats med sitt uppdrag att leda verksamheten. Rektorn Kristin Spolander har under ett års tid knappt träffat sina anställda, utan enbart följt direktiv från kulturdirektören, fram till 9 mars Kajsa Ravin och därefter t f Charlotte Åstrand.

Det är dags att fråga om inte Region Uppsala spelat ut sin roll som huvudman för Wiks estetiska linjer? Om man inte förmår driva en konstnärlig folkhögskola och inte har intresse av att göra det, varför då hålla kvar vid rodret?  Då borde det var enkelt att tacka ja till vårt erbjudande att driva Wiks estetiska utbildningar vidare.

Vi vill hjälpa Region Uppsala ur den kulturpolitiska rävsax de satt sig i, då de lägger ner Wiks estetiska linjer och ersätter dessa med en utökning av allmän kurs och olika typer av vårdutbildningar. Wiks vänner önskar inte själva starta en folkhögskola utan vill att Wik ska bli filial till en existerande, kulturengagerad och rörelseägd folkhögskola. Vi har tagit de kontakter som behövs för att sätta igång processen. 

Så här skriver Ola Larsson, rektor på Jakobsbergs folkhögskola:

”Jakobsbergs folkhögskola är beredd att ta över ansvaret för Wiks folkhögskolas estetiska utbildningar under ett år. Förutsättningen för att ta över ansvaret från Wiks folkhögskola är att nuvarande regionbidrag betalas ut till Jakobsbergs folkhögskola.”

Då hänger det alltså på Region Uppsala som måste vara beredda att ta hjälp av vår förening och avstå från att göra om de konstnärliga deltagarveckorna till allmän kurs eller omsorgskurser.

Folkbildningsrådet står för en stor del av finansieringen av Wiks folkhögskola. Generalsekreterare Maria Granér skriver så här:

 ”Om nuvarande huvudman kommer överens med en befintlig folkhögskola om att driva kurserna vidare kommer folkbildningsrådet att göra det vi kan inom ramen för våra befogenheter för att möjliggöra en långsiktig lösning.”

 Region Uppsalas kulturnämnd och kulturförvaltning har misslyckats med att ta sitt ansvar för Wiks folkhögskola. De har i flera år visat att de inte har engagemanget och kompetensen att bedriva estetisk verksamhet inom folkbildningen. Att ”pausa” som lösning är att sticka huvudet i sanden och hoppas på att problemen är borta när man tittar upp igen. Förtroendet och anseendet är skadat för en lång tid framöver.

Kulturen är mångas väg in i samhället och i Coronakrisen behövs det därför mer kultur till medborgarna, inte mindre. Det är verklig samhällsnytta. För folkbildningens och kulturens skull, låt Wik bli en del av en rörelsedriven folkhögskola. 

 

Föreningen Wiks Vänners styrelse
Gunnar Ardelius,
Stina Wollter​,
Suzanne Osten​,
Sharon Dyall​,​
Ann-Sofie Bárány​,
Tjia Torpe,
Jessica Faiss​,​
Elin Cullhed,
Marcus Rogefeldt,​
Anna Ronja Jönis,​

 

Musikerförbundet,
Sveriges Författarförbund,
Teaterförbundet för scen och film,
Dramatikerförbundet,
Konstnärernas Riksorganisation