Aktuellt

Senaste nytt, nyhetsarkiv och pressrum

Nedlagd kultur är också kultur

Att Jonas Gardell går ut och debatterar kulturens plats eller brist på plats under pandemin upprör DNs politiska redaktör Amanda Sokolnicki. När han beskriver och försvarar scenarbetare, artister och skådespelare anklagas han för att vara egoist. När Gardell använder den megafon han fått genom åren för att han i sina verk försvarat de utslagna och marginaliserade beskylls han för att vara ett egoistiskt barn som skriker i baksätet.

Varför detta påhopp?

Att han har en röst och använder den är naturligtvis välkommet för alla oss kulturskapare som precis som han ser hur kulturen sakta bryts ner och hur många det är som nu tvingas omskola sig för att ha mat på bordet. Även om vi inte alls kräver Amanda Linds avgång är det mycket vi kan skriva under på.

Och det kanske måste sägas tydligt och med skärpa: att vi gör det innebär inte att vi vill sprida covid-19  eller inte fattar att smittspridningen har ökat igen.

Men vi har en skyldighet både inför våra medlemmar och samhället i stort att berätta vad som händer när kulturen tystnar.

För det handlar om allas vår yttrandefrihet. Det handlar om våra röster, våra uttryck och våra pågående berättelser. Ytterst handlar det om yttrandefriheten. En tystnadskultur är också en kultur men en kultur som banar väg för krafter vi kommer att få svårt att hantera.

Därför är det oerhört viktigt att vi hittar möjligheter, att vi alla engagerar oss och noga går igenom säkerhetslösningar, att vi på alla tänkbara kreativa sätt ser till att teatrar och konsertlokaler kan få fortsätta att leva avståndssäkert och spritade. Hur många som ska få plats beror såklart på transportmöjligheter och lokalens förutsättningar. Många kulturarrangörer har arbetat med lösningar väl värda att tas på allvar.

Lösningarna för att hantera sittande publik är mer ansvarsfulla än de som gäller för galleriorna, restaurangerna och de överfulla morgonbussarna. Och det är detta vår ilska, vår förtvivlan och våra förhoppningar handlar om. Här kan alla tidningar bidra. Intervjua kulturskapare, scenarbetare, säkerhetsbolag och publik.

Tillsammans kan vi skapa möjliga plattformar för kulturutövande under pandemin.

 

Jan Granvik, ordförande Musikerförbundet
Pia Gradvall, ordförande Dramatikerförbundet
Alfons Karabuda, kompositör och ordförande för SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare
Simon Norrthon, ordförande  Teaterförbundet för scen och film
Grethe Rottböll, ordförande Sveriges Författarförbund

Artikeln publicerades i DN den 28 september 2020.

Dela inlägget

Nyheter
Rulla till toppen
Aktuellt
Kontakt
Mina Sidor

Förlaget finns noterat på Fråga-oss-först-listan eftersom det i sina förlagsavtal tillämpar life of copyright, vilket innebär att de ekonomiska rättigheterna till verket överlåts till förlaget från avtalets ingående och till och med 70 år efter upphovspersonens död.

Musikerförbundet anser att life of copyright är oskäligt, orättvist och obsolet.

I dag är det ovanligt att moderna förlag kräver life of copyright, trots att stora förskott kan ha betalats ut. En vedertagen upplåtelseperiod är 10-20 år från verkets utgivning.

Life of copyright missgynnar upphovspersonen, till exempel i situationer där verket inte exploateras eller genererar begränsade intäkter efter de första åren, där förskott har amorterats och förlaget sedan länge tillgodogjort sig vinst, eller där förlaget helt enkelt inte aktivt arbetar för verket.

Life of copyright är därför en prioriterad fråga för Musikerförbundet. Life of copyright är en kvarleva från den äldre förlagsbranschen och en företeelse som behöver avskaffas i moderna förlagsavtal.

Musikerförbundet listar samtliga musikförlag vi får kännedom om som använder life of copyright i nya avtal.

Syftet med noteringen är att ge alla rättighetshavare, både medlemmar och icke-medlemmar, tillgång till information om avtalsvillkor som Musikerförbundet bedömer är oskäliga och obalanserade, och som kan få negativa konsekvenser för dem.

Sök