Sent i december kom Konstnärsnämndens rapport om kulturskaparnas inkomster, sociala villkor och demografi. Kartläggningen vittnar om otrygghet och knaper ekonomi.Konstnärernas inkomstökning 2004–2014 är bara 4 procent, en betydligt sämre utveckling än för resten av befolkningen där siffran ligger på 18 procent. Rapporten visar också att inkomstgapet mellan kulturskaparna och befolkningen i stort vuxit under den aktuella perioden.
Många egenföretagare och kombinatörer i kultursektorn
Andelen konstnärer med eget företag, i synnerhet enskild firma, har ökat markant de senaste tio åren och ligger nu på 60 procent. Siffran är mycket högre än för andra yrkesgrupper.
En annan kategori på tillväxt är kombinatörerna, alltså de som både har inkomster som löntagare och F-skattande företagare. 2014 räknades 23 procent av konstnärerna dit, att jämföra med hela befolkningen där andelen ligger på blygsamma 3 procent.
Minskad tillgång till bidragssystemen
Rapporten visar även att kulturskaparna, trots sina generellt låga inkomster, inte utnyttjar trygghets- och bidragssystemen i högre utsträckning än befolkningen i övrigt. Andelen som gått på a-kassa har mer än halverats sedan 2004, från 30 till 12 procent. En anledning är att de ändrade reglerna gör det svårare att kvalificera sig. Utvecklingen speglar också att egenföretagarna ökar. Den gruppen har inte möjlighet till a-kassa.
Andelen med sjuk-/aktivitetsersättning, försörjningsstöd och bostadsbidrag har också minskat, och mer än för resten av befolkningen.
Slutligen kan konstateras att många konstnärligt verksamma kommer från högutbildade eller kapitalstarka hem; möjligheten att jobba med kultur håller på att bli en klassfråga.
Offensiv konstnärspolitik och bättre frilansvillkor är lösningen
Musikerförbundets kulturpolitiska samarbetsorganisation KLYS kommenterar rapporten och påpekar att den dystra utvecklingen sker i en bransch med tillväxt, där utbildningsnivån dessutom är högre än bland befolkningen i stort. Det bekräftar bilden av \”en kultur- och mediesektor där några få stora aktörer tjänar väldigt mycket på konstnärligt innehåll, särskilt i den digitala miljön, och där alldeles för liten del av intäkterna går tillbaka till kulturskaparna\”.
De formulerar tre förslag på åtgärder för att motverka de låga inkomsterna och den sociala otryggheten. Dels behövs en mer offensiv konstnärspolitik, med kraftfulla insatser och större ekonomiska resurser, där både kultur-, arbetsmarknads- och näringspolitiken måste bidra. En annan åtgärd är stärkt upphovsrätt med en lagstadgad rätt till rimliga ersättningar och möjlighet att träffa skäliga avtal. Sist men inte minst måste de frilansande kulturskaparnas sociala trygghet stärkas.
KLYS är remissinstans och lämnar regelbundet yttranden över utredningar inom kulturpolitik, skatte-, arbetsmarknads-, upphovsrätts- och mediefrågor. Inom kort kommer de att träffa den kulturpolitiska utredning som sjösattes i höstas och framföra sina synpunkter.