Förslag till riksdagsledamöter: Åtgärdspaket för musikbranschen

1 september 2020

Den pågående Coronakrisen och dess medföljande restriktioner slår mot musikbranschen och enskilda musiker med full kraft. Den visar också tydligt hur sårbart musiklivet har blivit eftersom intäkter för den inspelade musiken endast genererar mycket små intäkter för de flesta musiker och artister, medan beroendet av liveframträdanden har ökat markant. Konserter har blivit den huvudsakliga inkomstkällan för de allra flesta musiker.

 

Många artister och musiker har från ena dagen till den andra fått se hela eller stora delar av sin försörjning gå förlorad. Nästa år kommer intäkterna från offentligt framförande (intäkter från musik som spelas i radio, tv, butiker, hotell, restauranger eller liknandeverksamheter) dessutom att minska då Coronapandemin slagit hårt även där. Uppskattningsvis handlar det om en minskning med uppåt 30 procent.

Pandemin slår alltså, och kommer att fortsätta att slå, hårt mot musikernas intäkter. Det är därför lovande att regeringen föreslagit nya stödåtgärder för kulturområdet och vi hoppas att dessa kan genomföras i bred enighet.

Men utöver dessa stöd krävs ytterligare långsiktiga åtgärder. För pandemin cementerar befintliga obalanser i musikbranschen när konsumtionsmönster skiftas ännu mer mot de digitala plattformarna. Denna utveckling motiverar såväl ytterligare stödpaket till musiker och artister som förändringar i lagstiftningen i form av införande av en oavvislig ersättningsrätt.

 

Pandemin cementerar obalansen i musikbranschen

Den musikkonsumtion som är minst påverkad av Coronapandemin är förstås streamingen, som snarast ökat. Musiker är dock inte garanterade någon ersättning för användning av musik som sker ”on demand” ens när låtar de medverkar på spelas extremt många gånger. Den obalans i fördelningen av intäkterna i musikbranschen som fanns redan innan krisen har därför förvärrats, förstärkts och förtydligats ytterligare.

Den accelererande digitaliseringen fortsätter dessutom att stärka den redan dominerande position som globala techföretag har. Dessa lever på innehåll som andra levererar, och har blivit de stora vinnarna under pandemin. Enskilda utövare har därmed en mycket svag förhandlingsposition mot de globala jättarna.

 

Stort behov av stöd som utformas utifrån inkomstbortfallsprincipen

Svensk kultur behöver fortsatt starkt stöd i krisen. Stödet måste även omfatta de frilansmusiker som blivit av med sina intäkter, såväl hittills som framöver. Eftersom det knappast kommer att arrangeras konserter i någon större skala i år så dröjer det innan musiker kommer att kunna ta betalt igen.

Stödpaketen som Konstnärsnämnden och Kulturrådet administrerade har varit välkomna och viktiga. Likaså lättnaderna i A-kassereglerna. Men för många frilansmusiker och artister har branschvillkoren, att avtal ofta är muntliga och det faktum att verksamheten ofta bedrivs som enskild firma, gjort det svårt att bevisa framtida uppdrag och inställda bokningar. När allt ställs in saknas därför ett reellt skyddsnät.

För framtida stödåtgärder bör därför inkomstbortfallsprincipen gälla. Det fungerar väl för både a-kassa och sjukförsäkring där tidigare intjänad inkomst ligger till grund för stödet. Tidigare inkomster från såväl livespelningar som upphovsrättsliga intäkter skulle då kunna utgöra en grund för ersättningarna.

Vi ser ett stort behov av ytterligare stödpaket, riktat till de frilansmusiker som inte kunnat åtnjuta rimligt och proportionerligt stöd hittills. Stödet bör därtill i första hand gå till de som inte har andra betydande intäktsströmmar.

 

Det behövs en oavvislig ersättningsrätt

Krispaket är viktigt för att lösa de akuta problemen. Men redan nu krävs åtgärder för att säkerställa fungerande ordning på längre sikt. Framför allt är det angeläget att intäkterna från streaming i högre grad kommer de utövande musikerna till del. Den nuvarande krisen riskerar leda till att musiker tvingas rea ut sina upphovsrättigheter och därmed framtida inkomster för att kortsiktigt betala hyran.

Sveriges pågående implementering av upphovsrättsdirektivet måste därför leva upp till direktivets grundläggande syfte: att stärka rätten till en rimlig och proportionerlig ersättning för rättighetshavarna. Den enda lösning som fullt ut svarar mot detta är att införa en oavvislig rätt till ersättning och att denna ska förvaltas av en kollektiv rättighetsorganisation. Att låta kollektiva sällskap sköta insamlingen är enligt en ny europeisk undersökning starkt efterfrågat av utövarna både i Sverige och resten av Europa. Med denna lösning kan vi stärka musikers möjligheter att hävda sina rättigheter och då kan de också få betalt för sitt arbete.

Svensk musik är i fortsatt stor kris och åtgärder brådskar. Sammanfattningsvis föreslår vi därför att:

  • Kommande stöd till kulturutövare utformas enligt inkomstbortfallsprincipen och beräknas likt A-kassa och sjukförsäkring på tidigare intjäning.
  • Stödet i första hand går till individer och verksamheter som inte har andra intäkter
  • Tidigare inkomster bör inkludera exempelvis upphovsrättsliga intäkter och intäkter från liveframträdanden.
  • Sverige inför en oavvislig rätt till ersättning i implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv.

 

Jan Granvik, förbundsordförande Musikerförbundet och ordförande SAMI
jan.granvik@musikerforbundet.se

Stefan Lagrell, vd SAMI
stefan.lagrell@sami.se