Vår ordförande Karin Inde har i veckan valts in i LOs styrelse. Här kan du läsa hennes reflektioner och mer om hur Musikerförbundets samarbeten utanför vårt eget fält ser ut. 

I veckan valdes jag in i LOs styrelse. Detta i min roll som ordförande i Musikerförbundet. För mig är det steget in i en både ny och stor värld. Jag är ju trots allt en liten musiknörd i grunden. Men det är ju så det funkar: Är du liten behöver du ha många kompisar.

De senaste åren har jag tack vare KLYS fått en lite bredare blick på hela konst- och kulturområdet. Jag har lärt mig att vi på många sätt sitter i samma båt. Många av Musikerförbundets medlemmar tjänar lika lite som många bildkonstnärer och författare. Och de flesta fritt verksamma kulturskaparna trillar dessutom ofta utanför samhällets trygghetssystem – nivån på föräldrapenning och sjukersättning är ett skämt, a-kassa något att drömma om.

En orsak till detta är att vi sedan några decennier behöver börja våra karriärer med att starta egen firma. Många musiker förväntas fakturera för sin arbetsinkomst och egen f-skattsedel ställs ofta som krav för att kunna få ett speljobb. För bara 20-30 år sedan såg det annorlunda ut. Och det intressanta är att många andra yrken särskilt inom LO-sfären går åt samma håll sedan dess.

Inom KLYS-samarbetet är Musikerförbundet med och driver gemensamma frågor med alla andra kulturförbund och en fråga som ligger högt just nu är just ett utredningsförslag om trygghetssystemet, som vi varit med och tagit fram – ett förslag som faktiskt skulle få in frilansare i värmen om det antas. KLYS är ett jätteviktigt samarbete för Musikerförbundet, men musiken och kulturen är också en del av hela samhället och det är det vi blir en del av i en centralorganisation.

Musikerförbundet är tveklöst det minsta förbundet inom LO. Det är nästan så att vi kan lägga på en nolla på medlemsantalet till det näst minsta förbundet (vi HADE dock kunnat samla många fler och därmed varit en betydligt starkare support och röst, men den diskussionen tar vi en annan gång). Det vi som förbund får av LO är kunskap och inspiration när det gäller kampen för bättre villkor och förbunden ger också varandra konkret stöd i stundens hetta. Det handlar då oftast om att samlas brett för att stå bakom de svagaste.

Trots den förhållandevis lilla skara jag nu representerar inom LO, får jag alltså en plats i styrelserummet. Bredvid till exempel det största förbundet Kommunals stol, ett förbund som har tre nollor (!) fler medlemmar än oss. Med stor ödmjukhet för hur små vi är i sammanhanget, så vet jag ändå att vi har något att bidra med i det stora fackliga sammanhanget. Här kommer två exempel:

Hur ser framtiden ut? Titta på hur musikerna och andra konstnärer har det idag. Vi är arbetsmarknadens kanariefågel i gruvan, den som man fick hålla koll på att den fortfarande sjöng – annars var det farligt för alla. Ett område vi återigen verkar vara de första att påverkas av är AI-utvecklingen, som både ger oss nya spännande verktyg i skapandet men också är ett påtagligt hot som kräver utvecklade ordningar kring upphovsrätt, något vi jobbar hårt för just nu. Vilket är nästa yrke på tur?

Hur mår samhället? Missa inte att bevaka kulturpolitiken – kultur/idrott är det fjärde välfärdsområdet bredvid – inte bakom – vård, skola och omsorg. Kulturbudgeten föreslås att inte räknas upp för nästa år trots rådande inflation och lågkonjunktur. Folkbildningen hotas av en 30% nedskärning under 3 år. Detta riskerar att långsiktigt urholka och försvaga svenskt kulturliv som inrymmer allt från konstnärlig spets som provocerar och ifrågasätter, till den breda underhållningen i public service. För att inte tala om människors viktiga fritidsintressen som skapar mening i livet. Och alltid finns det ett gäng professionella kulturskapare som allt kretsar kring. Det ligger i hela samhällets intresse att prioritera kulturbudgeten, särskilt i dessa tuffa tider.

Jag ser fram emot att få ta steget in i ett samarbete där helt plötsligt alla politikområden i Sverige ligger på bordet. Jag tänker att det också kommer att ge mig nya vinklar och argument för min egen yrkeskår.

Karin Inde,
Förbundsordförande